Intervju med Boel Schenlaer - Allt jag har fick jag av poesin

Allt jag har fick jag av poesin

6 September 2014

 

Världen behöver mer poesi. I tid då kultur och eftertänksamma tillblivelser ignoreras av media och politiker krävs en motkraft. Dramatikern och poeten Boel Schenlaer är en sådan. I år av motvind har envist behållit sin intellektuella integritet. Förutom sina egna, mycket i samtida, diktsamlingar, har hon under tolv år arrangerat Södermalms poesifestival.

 

Låt mig första säga: Jag känner Boel sedan tio år. Men det spelar inte någon roll. Det är hennes obönhörliga drift, det driv som någon med något att säga har, det fokus som hon envist borrar vidare i med sin introduktion av poeter från helt andra kulturer och sociala sammanhang. Det som enar dessa poeter är att ingen av dem saknar socialt patos eller medkänsla. Många av dem förmedlar ögonblicksbilder av en verklighet som på något märkligt nära sätt påminner om vår egen, men ändå så kittlande annorlunda.

Södermalms poesifestival startade 2003. Då var det, liksom i år, en tredagars festival i ett tält på Nytorget med 45 svenska poeter.

– Då hade jag förlag med mig som Bonniers och andra och även Författarcentrum var med på resan. Så är det inte idag. Jag har ett statligt och kommunalt stöd fortfarande, men media- eller politikerstöd har jag inte idag.

 

Årets festival har många utländska poeter från hela världen, en bit i taget.

Boels engagemang för poesi var en tidig sak. Redan som tolvåring började hon finna sina första steg i en ordljudande och innehållsviktig disciplin som många inte kan se.

 

– Det var det som jag hade kvar när jag inte lyckades med mina universitetsstudier och nu är poesi som blod för mig. Det viktiga som verkligen kan lyfta mig och så mina barn då självklart.

 

Hon debuterade på Bonniers med boken Fresk som i Dagens Nyheter valdes till årets bästa bok när den kom ut 1992.

 

– Jag debuterade när jag var 29 år men då hade de legat på mitt manus i två år. Den fick ett mycket väl mottagande när den kom. Allt jag är har jag fått av poesin.

 

För Boel är det viktigt med nya möten, nya perspektiv och närmanden.

 

– Jag älskar att möta människor i nya kulturer. Det är något som sedan följer mig i mitt skrivande.

 

Hennes senaste bok, Jag drömmer om blod, är en diktsamling som tar sitt avstamp i Agadir och Marrakesh. Det handlar om en vandring i författaren Artur Lundkvist spår.

 

– Hans bok Agadir är en mycket stark vittnesskildring från den stora jordbävningen i Agadir 1960. Han och Maria Wine var där då, i Agadir. Nästan tjugotusen marockaner dog, men han och Maria överlevde och kunde berätta om det. I sin nya bok skildrar Boel vad som är och händer idag, möten med människor och sammanhang, samtidigt som hon har med sig Arturs historia som viktiga kursiva citat.

– Artur Lundkvist och Maria Wine överlevde mirakulöst. Min bok skildrar de stora skillnaderna som möter dig idag i dessa städer. Agadir är helt ny uppbyggt igen och ser inte alls ut som det gjorde när Artur och Maria var där innan jordbävningen.

 

Årets upplaga av Södermalms poesifestival är unik som så många andra. Judar och araber uppträder tillsammans med samma utgångspunkt. Hon har redan fått frågan: Hur ska det gå?

 

– De poeter som jag har valt ut är poetiska förkämpar som har valt poesin som sitt kulturella vapen.

 

Nytt för i år är en ångbåtsfärd i skärgården med poeter och god mat.

 

– Vi kommer att åka iväg med Oden Gamle och känns superkul och spännande och inspirerande. Jag fick idén en dag när jag promenerade på Strandvägen och såg den gamla ångslupen just intill Djurgårdsbron.

 

Under några timmar är åskådarna en del av det som händer på ett mycket nära sätt, menar Boel.

 

– Den båten har något speciellt och jag tror att detta kommer bli en av höjdpunkterna under festivalen, säger Boel.

 

Under två dagar kommer festivalen att hålla till på Orionteatern på Södermalm.

 

– Den teatern har Stockholms vackraste scenrum. Jag är mycket nöjd med det samarbetet.

 

I år är det 18 poeter som medverkar, inklusive Boel själv.

Att Boel alltid har kämpat för de svaga i samhället, de utstötta och de ratade är något som blir uppenbart när man träffar henne eller följer henne på FB.

 

– Jag har alltid velat få med poeter som är utlandsfödda här i Sverige eller jag lyfter gärna poeter som är lite äldre. Det är viktigt att dessa personer får komma fram inom scenpoesin.

 

Det viktiga med Boels årliga festivaler är att hon oavbrutet introducerar nya röster inom poesin från många olika kulturer än vår egen, poeter med andra erfarenheter och andra perspektiv, både social, kulturella och politiska.

 

– Idag, jämfört med för tjugo år sedan, publiceras nästan inga nya översättningar av poeter. De som fortfarande översätts är de kända och välbeprövade namnen som Adonis eller diktande nobelpristagare. Det vi behöver idag är den poesi som skriv underifrån, som appellerar till vårt sociala och kulturella patos. Det är den sortens poeter jag söker.

 

Bland de dikter som publicerats på Södermalms poesifestivals hemsida i år finns dikter om det pågående kriget i Syrien, dikter om arabisk identitet, om vara kvinna i dagens USA.

 

– Räckvidden är större än så om ser till den stora helheten bland årets poeter.

 

Men som vanligt, får man förmoda, kommer stormedia att hålla sig undan och förlagen och alla de som följer andra märkliga poesiregler.

Vad och vem som bestämmer vad som viktigt eller intressant på den svenska poesiscenen idag är diffust, men utgången är given.

 

– 2004 kom Kulturnyheterna och rapporterade, men idag är poesi passé i alla kanaler. Det där tråkigt. Vi behöver poesin mer än någonsin idag.

 

 

Årets poeter var:

Diti Ronen, Israel, Montaser Abdel Mawgoud, Egypten,Tarek Eltayeb, Sudan/Österrike, Samantha Kostmayer, USA, Firas Sulaiman, Syrien/USA, Kos Kostmayer, Usa, Anat Zecherias, Israel, Rodolfo Häsler, Cuba/Spanien, Craig Czury, USA, Heather Thomas, USA, Bosse Bandini Hellsten, Finland, och från Sverige: Lars Gustafsson, Thomas Tidholm, BoelSchenlaer, Gunnar Wærness, Bengt O Björklund, Sam Carlquist och Jessica Johansson.

 

 

 

Bengt O Björklund, journalist på den romska tidskriften É Romani Glinda, poet, konstnär, slagverkare och flitig medmänniska.