Ur Av dig är jag kommen - Zinat Pirzadeh

Ur Av dig är jag kommen av Zinat Pirzadeh, poet & komiker.

 

 

Barnen och revolutionen

 

 

I gården med murar

Där två barn leker

Faller snart duvornas kroppar till marken

Skrumpnade som löven från klätterträdet.

Måste skölja hans blod ur mitt hår

Luften blir bly, andhämtningen tung

Tusen nålar sticker våra lungor

Bortom trädgården förenas många röster

"Down with the Shah!"

Jag trycker min väns hand, i min hand

Två nyfikna barn

Någon skriker gällt, det är mamma

"Gå inte ut!"

När hon går in igen

Lämnar vi trädgården

Luften går sönder av ett flygande skott

Måste skölja hans blod ur mitt hår

Min väns hand rycks ur min hand

Allt runt om mig stannar up

Var är min vän?

Han ligger stilla i sitt blod

Duvornas vita fjädrar blir röda, plötsligt som en rosenknopp

Jag skriker och allt blir mörkt

Måste skölja honom ur mitt hår

Två nyfikna barn springer ut

Bara en av dem kommer hem igen,

översköljd av sin bästa väns blod

Jag har tvättat mig minst en miljon gånger

Jag kan inte skölja honom ur mitt hår

 

 

 

Barnen och kriget

 

 

Pappas hand begravdes igår,

resten är av honom kunde de aldrig hitta

Sa min klasskamrat och var tyst och grå

Hon var ledsen för att hon inte kunde gråta

Det kom en stor bil och hämtade pojkarna som spelade fotboll,

deras mammor fick aldrig ta farväl,

De ska kriga, skrek han hårt

En pojke försökte springa,

men blev tagen och var tvungen att gå

Deras drömmar blev kvar där på fotbollsplanen

Av tio kom bara två hem igen

Deras hjärtan hade ändå slutat att slå

Den ene skrek om natten och den andre blev hemlös

I deras ögon var hoppet om framtiden utsläckt för evigt