Post Scriptum 2013 - Juli 19

Maria Lindberg har skrivit dikter och fotograferat sedan slutet av 80-talet. Hon bor och arbetar i ett gammalt telegrafhus i Venaröd, i hjärtat av Skåne. Hennes dikter har publicerats i diverse tidskrifter. ”Fotografierna skildrar allt från författare till kylskåp på Återvinningsstationer, och jag har haft utställningar runtom i Skåne”, säger hon. Bland annat har hon medverkat på European Social Forum.

Som fotograf har hon samarbetat med maken och poeten Tomas Ekström, i hans två diktsamlingar ”Malmö är en dröm” (2010) och ”Ett hus fullt av skog” (2011). Inspirationen till Snön i mitt högra öga kom efter en fotosejour i ett ödehus för några år sedan.

 

 

Ur Snön i mitt högra öga

 

 

1.

 

En rosa hink blänker mitt i grönhavet, kyla

stiger upp mellan fuktspruckna brunnsplankor, tre

sittplatser står nedsjunkna mitt i gräsmattan och

ett plåtskjul anas längst in i trädgården

när doften av kvickrot, kirskål, tistlar leder mig

upp för husgaveln, ända fram till ytterdörren

 

2.

 

En flyttkartong lutar mot vita sänggavlar, gardiner

hänger tätt över kortsidan och skymmer kullen

mitt på madrassen

lakanet är hoprullat till en liten hög

med vikta hörn, små mönstrade urblekta hjärtan

krossade glasdiamanter frasar mellan plankorna, lådor

glipar lösa som mjölktänder ur träskåpen, utrivna barnkläder

aftonklänningar, småstrumpor, damskor utan klack

och murbruk, täcker golvet som nyfallen snö

 

 

3.

 

En polkafärgad barnstol lutar trebent mot frysen, vasken

är möglig och tapeterna hänger ut som pilutta-dej tungor

cornflakes, Kalle Anka tidningar, konservburkar,

inköpslistor, pipmuggar ligger på bordet

glas och tallrikar står uppradade, brutna i diskstället

färdiga för användning

 

 

4.

 

Bokhyllan står i det smala rummet,

Botaniska uppslagsverk, Svenskt Fågellexikon,

Stora familjeläkarboken, Mytologiska sagor

från antiken, som en orörd tandrad, intakt

 

 

5.

 

Ovanför sängen flickar röda löv i vinden, tonsäkert

som talar de ett kodat etern-språk säger mig något, där

de släpar sina grenar av och an fram orytmiskt, otidsenligt

över glasrutan likt ett astronomiskt haltande urverk, en pelare

som viskar i vinden; solens och månens rörelser, bortom

de invävda hörnen syns ett sken, en utslängd lyckoslant

blänker mitt i gräsmattan

 

 

6.

 

Blanka dörrar i vitt, grått, vitt, grått

rytmiskt dunkande, likt vägmarkeringar

jag hör röster i lågmäld ton över mitt huvud

ett obegripligt språk, ett kodat siffersystem

eller medicinska termer

 

 

7.

 

Rörelsen når mig från sidan

genom ett kubformat fönster sitter

en pojke vid en björkdunge och leker

med modellflygplan

skiner upp, vinkar när han ser mig

ett tryck ekar över träden och han slår ner blicken

vänder bort ansiktet

som tar han mig för någon annan

 

 

8.

 

En långärmad rock lyfter pappersportföljen och styltar fram

som en älg över elstängsel, pekar förbi en äng och en gulåker

förbi en skog som ramar in och avgränsar horisontens tre håll

pekar mot insjön och nickar ett litet paradis, vänder sig mot mig,

ler och trycker in sina fingrar djupt i mitt högra öga

 

 

9.

 

Yta spricker, blod rinner ut

i utrymmet

 

 

10.

 

Kylskåp, spis, värmepanna

står förlist mitt ute på havet, flyter

sakta ihop med skogen, åkrarna