Post Scriptum 2014 - Oktober 6

Linda Bönström är skribent och statsvetare.

 

Håll andan och räkna till tio

 

 

1 2 3 Linda du måste öppna porten.

Halvt steg i trapphuset,

strumpan mot betongen redan våt av svett och så

stängs en dörr kring något formlöst

lås, bom och beslag

nycklar göms i livets

krångel.

 

Mamma syr så fint,

tyg i guldfärg runtom den lilla korgen som var din säng

då som nyfödd

då som du vilade en kort stund innan livets

kanter.

 

En madrass passas in, sängkläder i miniatyr,

drömfångaren och amuletterna som ska vaka över

hennes huvud i livets

början.

 

Begagnad dubbelsäng till min enkelhet.

 

4 5 6 Linda du måste sträcka på ryggen.

Reser och börjar att stå på ett annat vis,

den lilla lär sig att gå och så

däremellan ring på fingret och diplom

inte vet jag som du om livets

nödvändighet.

 

Går ditt bud till dem vi talat gott

medan jag gör sak av att kylan

ska invalidisera de oärliga

med bestående skador och trasig

teve möter de livets

leda.

 

Enkelhet till delaktighet.

 

7 8 9 Linda du måste vakna nu.

Tagas ifrån, tagas tillbaka och så

går det aldrig att återkomma

till det man en gång kom ifrån

ingen undkommer livets

klor.

 

Skål och skratt!

Den vita svanen gör så gott hon kan

medan den svarta svanen tror att

bedrägeri gör henne till livets

vinnare.

 

Delaktighet till förtröstan.

 

10 Linda du måste veta vad du vill.

Polerad fas i svart granit, en sparv i brons och så

...och så

rusa, rasa och revidera livets

krets.

 

Åka till öarna bortom Atlanten

stjäla en av vulkanens stenar

utan att bli påkommen föra den

hela vägen hem som livets

botgöring.

 

Förtröstan till konsekvens.

 

 

 

Med katten mot hjärtat

 

Imma på glasögon säger inget om ute eller inne.

Mörker som tar plats säger inget om rätt eller fel.

Ring, ringa, ringer.

 

Inte ens katterna äter min lagade pulled pork,

som i succession lämnar de matskålarna orörda.

Min och min,

ur kartong in i ugn.

Karnivorerna i huset måste blidkas.

Man som djur.

 

Den lilla lägger sig som en nyfödd i min famn,

magen så tunn men varm mot mitt hjärta.

Så sitter vi, så stannar vi.

 

Ett bord är ett bord och en stol är en stol

tills dess att någon sätter sig på ett bord och säger;

detta bord är en stol.

 

 

 

Älskare

 

Genom världshistorien har poeter diktat om

sina älskares ljuvliga morgondagg,

solens skimmer i deras ögon,

trädgårdarnas dofter, höstlövens skiftningar, öppna marker och

famntag när ljusen på borden brunnit ner.

 

Genom världshistorien har författare

textat om sina älskares väsen,

varelsens skönhet,

hjärtans möten, vinets värme,

uppfordrande smekningar och

famntag när ljusen på borden brunnit ner.

 

Genom världshistorien har ölhallarna hört tal om älskares behag,

jaktens eggande lek,

kroppars lustar, fylleriets andedräkt,

oundvikliga svek och

famntag när ljusen på borden brunnit ner.

 

Intelligentsia Poeten, Rödvinsförfattaren

och Ölhallarnas väggar

lever genom världshistorien eftersom de är lika säkra,

förtrogna,

med att varje famntag när ljusen på borden

borden brunnit ner också är ett drama.

Alla älskares kamp,

sårbarheten som framtvingar förnedring, väntans besvikelse och

trötthetens avslag.

 

Som om ingen frihet är fångad utan svartsjuka och sorg.

 

Glödlampan följer bara order och således

tvingas älskare att bekänna sina intentioner.

Sängkammaren, smala gränder och gator,

sommarens praktfulla parker,

- få händelser här sker av skymningens

ogenomtänkta chans.

 

The Centennial Light,

- hundraårslampan,

säger oss att överlever genom

världshistorien gör bara de som

älskar i

ljuset.

 

 

 

Marthas rosa ödla

 

Conolophus marthae,

den rosa leguanen lever bara i norr,

vid vulkanen Wolf.

Vad hände som fick dem söka skydd hos vargen?

 

Conolophus marthae,

inte födda till att vara våra,

men så heller,

inte längre födda till att vara sitt ursprung.

Vad hände för sju miljoner år sedan som

fick dem att skiljas från sitt eget DNA?

 

Marthae,

den dödfödda.

 

Vi kan röra dem,

tror jag.

Men

allt

människan rör vid döms till förändring.

Vi attraheras av fysikens lagar,

det är gudomligt att skapa rörelse.

 

Hos vargen kan ingen tryggare vara,

så långt ifrån guds

barnaskara.