Post Scriptum 2009 - December 1

Li Nan. Född 1964 i Qinghai, Kina. Bor numera i Hebei. Debuterade 1983 och har publicerat flera diktsamlingar, bland andra Small, i engelsk översättning och hon medverkat i olika betydelsefulla antologier med kinesisk poesi. Tidigare journalist. Li Nan har framträtt i Rhino,Chicago på Woman Made Gallery, Chicago (2006).

Poesiframträdandet gjordes i samarbete med Amy Liang och Steven Schroeder. (kinesiska och engelska.)

 

Översättaningar från kinesiska till engelska: Liang Huichun och Steven Schroeder.

 

Liang Huichun är lektor i kinesiska språk och litteratur vid universitetet i Marylands. Hon är medförfattare, av Chinese Idioms (tillsammans med Zhanjing) och medförfattare till diktsamlingen Small, Li Nans bok översatt till engelska (tillsammans med Steven Schroeder) Hennes översättningar från kinesiska till engelska har publicerats på websidan Transparent Languages, i Sichuan Literature, och Rhino; och hennes egna texter i Da Gong (Hong Kong), Sing Tao Daily (US), och i en mängd andra skrifter publicerade i Kina.

 

Steven Schroeder växte upp i Texas Panhandle, där han omedelbart lärde sig att inte ta någonting på allvar och hans dikter har fortsatt att att vara rotade i upplevelsen av Det Enkla. Hans arbeten återfinns i Cha, Concho River Review, the Cresset, Druskininkai Poetic Fall 2005, Georgetown Review, Karamu, Mid-America Poetry Review, Poetry East, Rhino, Shichao, Sichuan Literature, Texas Review, TriQuarterly, och i andra litterära magasin. Hans senaste diktsamling The Imperfection of the Eye, publicerades av Virtual Artists Collective (2007).

 

 

Li Nan Fem Dikter

 

 

Elva Radersdikt

 

 

 

Be för skönhet mer vacker i förändring.

Be för ord i böcker, kärlek i cyberrymd

Många, många opålitliga mirakel.

Stoft och depression var

Mitt liv

Nu, är de det ej.

 

 

Nu älskar jag den sjunkande solen dimmig och miserabel.

Med frid och lugn i mitt hjärta,

Genom tårar, ser jag vagt

Rad efter rad

Av stigande berg.

 

 

 

 

Det Paret Mörka Ögon

Jag blickar in i det paret ögon med värkande hjärta

Det paret klara lysande mörka ögon.

De har sett orkidéer, vetefält, makliga floder.

Bilar på motorvägen mindre och mindre.

De där klara mörka ögonen

Har sett jordens varma sida.

De lade ingen vikt vid mig, ungdom djupt försjunken

Har inte mints ett ögonblick som fladdrat igenom

Från bortom fönstret, en förskräckt blinkande tillflykt.

 

 

Åh, likt mitt förflutna -

Också min blick var sorglös:

Fruktträd blommar, vetefält glänser gröna, flodvatten glimmar.

Allt detsamma allt

Exakt detsamma.

 

 

 

I Den Vidsträckta Världen

 

 

 

 

I den vidsträckta världen, tänker jag för mig själv

Alla väsen är ett.

Fåglar och bestar, skogar, ännu vildmark

Vill andas, vill ändras inuti stilla stillsamt...

Tigande stjärna, sörjande sten

Vill orda, vill brista i gråt

Vill ännu strö frost över tom vind.

 

 

 

Hembygd

Ofta, ofta beundrar jag dem, peka

Mot avlägsen horisont

Säg, det är hembygd.

 

 

Jag har ingen hembygd, jag drömmer en häst på en ändlös slätt

Sväng runt träd efter träd

Kom ensam till det blå havets avlägsna strand.

 

 

Åh, gröna berg vittnar.

Ännu, jag är tyngd av längtan efter hembygd

Medan världen sov tungt, djupt, min hembygd.

En plats jag vill säga men inte kan tala.

 

 

 

Jag Har Varit på Många Platser...

 

 

 

 

Jag har varit på många platser: skörd förbinder bondgård.

Dag följer natt.

Blommiga kläder torkar i solsken på staket.

Kvinnor skiljer agnarna, sorterar bönor.

Ockrafärgad oxe böjer sig, dricker jämte fåran.

Åh, den dricker jordens gränslösa lidande.

 

 

Jag älskar skepnaden av Kina.

För jag har aldrig rest någon annanstans.

 

 

Jag älskar solnedgången över det diket.

Och jag älskar varje dialekt, hållningen hos arbetande bönder.

Vinkeln hos vajande gräs.

Ett fåtal gravkullar, människor bleknar i avståndet.

 

 

Detta är helt visst mitt moderland:

Vidskepelse och krig jagar i varje tum av dess skinn.

Dessa är helt visst mitt folk:

I vinden, liv som vasstrån

 

 

 

Översättningar från engelska: Boel Schenlær, poet, och Linda Bönström, poet.

Fotografier: Pavel Nastin