Post Scriptum 2009 - December 22

Från min utgångspunkt sett är Carl Magnus en exemplarisk gustavian, född och verksam inom exakt rätt epok - eftersom varje epok behöver sina gustavianer. En vänlig man med stil och smak, anspråkslös inför andra men sträng mot sig själv och sitt författarskap - hur skulle annars en så rik och högklassig produktion kunnat vara möjlig? En god herde för sina får och en god apikultör mot sina bin är han därtill. (Skulle han inte ha bin så borde han haft det, som alla lantliga kulturbärare, banvakter, brevbärare, skollärare och bypräster!) Hans storhet som folkbildare når en höjdpunkt under åren på SR då han lyfte fram oss poeter på radiovågorna, in i de svenska stugor och hyresrätter som dagens media föraktar men där de sanna kulturbärarna envist överlever. Fortfarande går Carl Magnus för att lyssna på andras poesi vid uppläsningar där han själv inte framträder. Försök gärna räkna upp poeter ni känner som har denna unika egenskap. Chapeau! säger jag, och CMvS vet vad det betyder. "Hatten av!"

 

Carl Henrik Svenstedt

 

 

Tanken och kroppen

 

 

 

1

 

 

Kroppen går inte hand i hand med tanken

knäna böjer sig som kråkvicker vid dikesrenen

men tankarna är flitiga bin som surrar kring kupan

 

 

kroppen är en gisten gammal eka som läcker

men tanken seglar i medvind och skriver en ny bok

 

 

kroppen går inte hand i hand med tanken

som skriver ut rakare ord än kroppen kan säga

 

 

tanken säger hej här kommer jag!

kroppen säger adjö, ses vi igen?

 

 

kroppen har en värksamhet som tanken försöker

uppmuntra med orden: värken går över -

 

 

men kroppen svarar: - vad då? vad är det

som går över? tanken svarar: allt allt! jag tar över

 

 

hela verksamheten - kroppen svarar: ja tack

ta gärna över allting och gör mig stark igen

så att min kropp kan gå hand i hand med mina tankar

2

 

 

Det går inte men det som inte går det går ändå

sa mormor som menade att hon inte alls kände Rom

för hon hade bara bott där i fyra år

 

Man minns dig bäst när man ser dig

och ser dig bäst när man minns dig, skrev

Rabbe Enckell om Rom

och medan jag är kvar i allt det gamla

tar livet oförklarligt annan vändning

 

 

tog allting slut

blev ändå allt för sent?

men jag kan skriva eller kan jag inte?

ljuset dessa sommarmorgnar

tomma på minnen ger de nya tankar

är de då nya? Det är bara som de låtsas

De unga tycker att vi står utanför

det liv de unga äger

 

 

I en tid av upphetsning bevara ditt andante,

skrev Michaux

upprepa för dig själv nu: mer andante

mer andante - ja just så

 

 

 

3

 

 

 

Tiden hetsar i radio

jag vet inte om det idag

är torsdag eller bara tisdag

folk gnor som galna och dör av stress

ha en bra dag! tjatar man i radion varje dag

vad är en bra dag? att hinna med allt

 

 

när jag skriver är det sent 1700-tal

som går över i 1800-tal

som en snigelmamma med sina ungar i rad

 

 

jag har sällskap med vår katt Doris som inte

bryr sig om tiden

hon har aldrig i hela sitt liv

kommit för sent

 

 

Ella sjunger Take all of me

ta mina armar och mina läppar

 

 

jag börjar om igen

när inget blir kvar kan jag börja

när allt är kvar kan jag sluta

4

 

 

Daggen i gräset är tårar

från de döda i underjorden

jag kan stava till himlen

och ser den till skillnad från

underjorden som gömmer sig

tills jag går där nere och skräpar

 

 

De döda är sig lika från livet,

skriver Swedenborg i Himmel och Helvete,

lika med sin röst och sina ord

men hur kunde han veta?

 

 

På hösten dör jag varje gång

men ingen bryr sig om att begrava mig

på vintern kvickar jag till när det fryser på

det klirrar lite om mig när jag lyfter

i en draklina

 

Det värsta ord jag vet är Slaktbil

Tackan med det svarta huvudet

såg länge på mig når hon leddes

till bilen och jag tror hon tänkte:

- och jag som litade på dig...

En blick säger mera än tusen ord

 

 

Vi har nu gjort oss av med alla fåren

jag drömmer om dem

 

 

men jag räknar dem inte för att kunna somna

det är någonting helt annat

efteråt är det tomt i stallet och skallen

jag hittar inte mig själv

Men det är ju bra!

För en gamling gäller att man blir man trött

på sig själv

 

 

jag minns särskilt tackan

med det svarta huvudet

som alltid följde mig

från ängen med blicken

när jag gick förbi

 

 

Ha ett helvete

sköt om dig

gör dig inte till

var inte rädd

hör av dig

fåren ser dig

 

 

 

5

 

 

 

Allting du måste -

men du behöver inte öppna

grinden till trädgården för bina

 

 

bi happy!

 

 

Utanför staden står den väldiga naturen

och har gott om tid

för tanken och kroppen och glädjen

och vemodet att allting tar slut

när ingenting blir kvar kan jag börja

 

 

 

 

Fotografier: Pavel Nastin