Post Scriptum 2010 - Augusti 29 (del 3)

Jila Mossaed är född 1948 i Teheran och kom till Sverige 1986. Hennes första bok på svenska kom 1997 men hon har tidigare givit ut två romaner och fem diktsamlingar på persiska.

Bibliografi (utgivet på svenska):

Månen och den eviga kon (1997)

Sju vilda oceaner (2000)

Under floden ligger en kudde (2005)

Varje natt kysser jag markens fötter (2009)

Priser och utmärkelser:

ABF:s litteraturpris (1999)

 

 

Dikter från sjukhuset

 

 

1

 

Ibland på natten

glömmer vi

sjukhuset

de gamla sorgerna

förlorar färg

och jag

står framför orden

den döda vintern

väljer oss

jag känner hållplatserna

en lastbil

tömmer sin last i havet

servitriserna diskar endast knivarna

havet är dunkelt

och fönstret är inget bra skydd

jourhavande sjuksköterska

läser årets bästa roman

Vi springer till balkongen

med liknande kläder

våra bröder

har gått till öken

för att tillsammans

dricka beskt te

i en hörna av natten

Vi når fram till tidningen

med en skjorta av sår

Jag drar för gardinerna

och tingens vintriga lugn

fyller rummet

sjuksköterskorna luktar lugn

sjuksköterskorna luktar säkerhet och sömn

ett vilset tåg

kastar sig

till okända dalar

sommarträden

står vakna hela natten

vi flydde från fönstret

det feta havet

stod bredvid oss

och korta båtar

lutade sig mot oss

när ljudet av gråten kom

återvände jag till din dröm

tänk om vi en dag

fick något enkelt meddelande från havet

jag hade då gått tusen gånger om dagen

längs denna långa händelselösa gatan

så att förlorade bröder

återvänder hem

och hemmastadda gamla handikappade

rusar till gatan

för att se dem

de hämtar vasen

till rummet

blommorna har igår kväll dött

jag hörde hela kvällen

dödens lugna rörelse

i gröna kapillärer

de byter mitt rum

blommorna flyr från mitt minne

jag minns enbart en färg

i varje timme av

den långa sollösa vintern

kunde jag springa

ända fram till nedfrysta övertygelsens flod

du förlåter mitt hud

och kärleken

överbryggar våra händer.

 

 

2

 

Det finns ingen sol

de nedfrysta planeterna

flyter på en död himmel

stjärnorna

tillbringar natten

på sjukhuset

vi lämnar över

orden till dem

så att de skickar skeletter

till spegelrummen

planeterna

luktar vapen

planeterna

luktar hav

när planeterna når fram

är alla stolar upptagna

ett tåg stannar vid fönstret

med många års försening

de små lamporna släcks

planeten lämnar rummet

jag tar med mig stolarna

till öken

och alla båtarna

drunknar

i ensamhetens starka lukt.