Post Scriptum 2010 - December 11

Lina Hagelbäck är född 1971 och bor i Stockholm. Hon har fått dikter publicerade i flera antologier litteraturtidskrifter, senast i Ord&Bild. Hon är frilansjournalist, skriver bland andra för Karavan och har en fil. kand. i spanska och litteraturvetenskap.

 

 

BEGÄR

Jag sitter med öppen väska, nycklarna går in till en kropp. Längs ryggraden går jag och gör hål för vatten, en senig tystnad blåser i håret jäser ett ömhetsbehov, jag tar i det.

 

INTRÅNG

Barfota med brandvita springor i ryggen kliar det av getingar, svidande små inbrott. Stucken böjer jag mig för djuren som blinda tar sig in genom huden, bygger bo.

 

SPÅRLÖSA HÖFTER

Salt och vaken invid havet har jag blivit så ung, röker cigaretter, får gula smäckra fingrar, manar fram en musselfiskare. Han kallar mig Inälva, sårad tångligger jag i vattnet, benen slingras in i ett datumnät.

 

 

CAPRE´LLA SEPTENTRIO´LIS

Högt ovan bassängen väser musselhannen hoppa. Vattnet är fullt av grå fiskar, stora spökmärlor. Han knuffar mig, jag faller, nuddar en märla, svingar upp mig och landar knastrande på andra sidan bassängen.

 

FLYTANDE PÄLS

En målning där jag ska ha fram urdjurets magnetiska fält. Tjock olja, terpentin, ett äpples kärnhus för doftens skull. Min pensel vätskar sig i lila: han får en mörk päls, känsliga horn, liv i malvaögon. Han har en len svans som går att rycka av. Det växer genast ut en ny igen, en hårdare.

 

 

SPRÄCKAS

En smutsren avgud som slår mig och slår i sällsamma mönster, apelsinringar. Han slår i gräset, svettas koncentrerat, blåmärken jag inte kan låta bli att trycka saften ur.

 

IHOPSYDD

Förvecklad mellan mjukdelar, getingryggen olåst. Slagna kotor varje sår flår halsen, sys. Korsstygn ljusnar till en sten i munnen, en bärnsten.

 

SPEGELSALIV

Urdjuret säger sug taggarna av mig i önskebrunnen, natten är len som lungor. Det är natt som vanligt, en rymdgeometrisk figur som begränsas av två parallella cirkelytor, och en speglande skåra.

 

 

LITEN BRAND

Eldhannen bär kniv, arbetar i mitt getingkött. Guldstänk genom skinnet, mitt hår krullar sig, luktar bränt tills han en dag tvinar gul rinner ur mig, sirapssmal.

 

TABLETTVIT

Jag går från cell till honungscell utan att finna orsaken till min rusiga skada. Sprängs in i ett hörn, trycks mot den slaka väggen. Min skötare drar i sidenslamsorna, skalar mig ren från födelsemärken.

 

DRAKFEST

Här är himlen skör, en kolteckning. Jag sitter bredbent och lättantändlig: en pappersdrake. Avguden närmar sig, öm och disig. Jag drar en mittbena genom hans kropp, ett oljesnitt.

 

 

INHÄGNAD

Räfflat och blankt ligger myntet i handen. Blir det krona stannar jag, vid klave går jag. Fällan slår igen, fortsätter att vibrera. Jag lägger beslutet om min framtid i diket, i det kraftiga gräset som överlevt vintern.

 

FERTIL ASKES

Hagelapelsiner har två kransar av klyfthår. Spenträdet blommar samtidigt som det ger frukt. Citruspistillerna tål bortgångna ståndare, grenmjölken hjälper ofruktsamma humlor. Stampälsen skiftar i färg, från vitlaserad på våren till ansiktsblå om vintern. Under den vita perioden kan trädhåren klappas, i blå moment vill de vara ensamma.

 

 

 

Foto: Pavel Nastin