Post Scriptum 2010 - December 21

Till minnet av istanbulpoeten Orhan Veli

 

 

1

Nerför självtillräcklighetens stigar rakt mot en strupe av vetten störtar tid och tid in i din tid.

Man blir fatet man äter. Man blir sin näste.

Om det finns en kropp hitom kroppen måste det också finnas ett vatten hitom vattnet och en tid hitom tiden. Befrielsen

 

 

2

Således.

Kokta i solsidans heta svett, Kycklinglår som ligger på en bädd av järn tryckande hett hud mot hud i högar, vill trotsa logiken och lämna skyltfönstret steppande ner mot Bosporens fuktiga timmar och simma som fiskar i havet.

Du skiljer dig inte mycket från dem. Du önskade ju en gång i tiden att staden var en rusflaska och du var en liten liten sardell som simmade i den.

Befrielsen.

 

 

3

Det borras hål oupphörligt på dina stigar. Plattor och tomma magar ger vika dock föga det som skall skjuta ut minnet ur minnet, skjuta ut dig ur din stad. Du är ju hålet som staden stiger ur och slukas in bortom det som driver rösten som pressar ner luften fem gånger om dagen över taknockarna eller rättare sagt du är ruset som alla utan undantag vill lämna sitt ansikte i och simma som en liten sardell som du. Befrielsen.

 

 

4

Mitt fat är fullt av död. Det andas mig ut och in 20 gånger om dagen och skingrar mig över din stad som vågor rakt ner in i kvällningens vardagsrum. Vem vågar slita loss sin blick ur fiskens blick på middagsbordet, samla mig och låta sig skingras med mig.

Den som säger jag ser dig ser inte dig

Den som säger jag hör dig hör inte dig

Den som säger jag känner dig känner inte dig

 

 

5

"Månen är mitt hus", säger min dotter, " när jag klappar på den

går den sönder".

Du är varken ett hus eller en måne

 

 

6

Du är också kycklinglår som vill fly sitt öde.. är fisken som föredrar en tunga framför en bur i havet. Befrielsen.

 

 

7

Jag äter mig närmare dina förlorade stigar

Jag äter havet, slätten, soluppgångarnas gröna botten

bergens gröna soluppgångar

Jag äter dit förflutnas tarmar och det som skall minnas dig

Jag dricker mig närmare dina vacklande steg mot djupet

Jag dricker dina steg, jag dricker det som drack dig ner i minnet

 

 

8

Den som ser mig ser inte mig

Den som hör mig hör inte mig

Den som hör staden hör dig

Den som hör vattnet hör dig

Den som ser staden ser dig

Den som dricker ruset dricker också dig

 

 

9

Med honungsmelon, getost och börek, med en armenisk livskraft förklädd till en delikatess, med sardeller och blodade gröna bönor dricker du mig närmare de som vred dina vacklande steg ur marken och lade dem i kors över tystnadens farled. Ditt rus vallar mina steg mot det obegripligas gamla nya tempel på vilkets trappa ännu ynglingen sitter som för ett halvt liv sedan korsade dina spår, nu försjunken i en bön hitom bönen vänd mot självtillräcklighetens kulle. Befrielsen.

 

 

 

Bilder: Pavel Nastin

 

Dikterna är ur GULDBOKEN - som trycktes i 100 numrerade exemplar - en specialutgåva till Södermalms Poesifestival som ägde rum första helgen i oktober 2010.

Man kan köpa GULDBOKEN för 100 kronor, beställ den genom boelschenlaer@hotmail.com

Porto tillkommer.