Post Scriptum 2010 - Oktober 31

Att köpa té

 

 

Jag gick in i en affär

som sålde té.

Bakom en disk stod det en ung kvinna

med blont hår uppsatt i en knut.

Hyllor fyllda med ljusgrå plåtburkar

sträckte sig raklånga på väggen

bakom henne.

På varje plåtburk satt det

en etikett påklistrad,

på vilka det stod olika namn.

Rabarber och grädde,

Grönt och skönt,

Maréld,

Tant grön,

Earl-grey.

Jag stod länge och tittade på de olika etiketterna

för att till sist välja Maréld.

Den unga kvinnan frågade hur mycket jag ville ha.

Hur mycket får jag ta? svarade jag.

Hon log, och hennes tandställning blottades.

Du får ta hur mycket du vill svarade hon.

 

 

 

Köld

 

 

Vi står vid en busshållplats.

Du kramar om dig själv

och börjar jogga framför mig.

Jag börjar att klappa med händerna

i takt med dina steg

och nynna på en melodi.

Du börjar att dansa, i en cirkel, runtomkring mig.

Jag fyller melodin med ord.

Du stannar framför mig

och observerar mig tyst.

Jag tystnar (jag också).

Nu fryser jag inte mer säger du till mig.

 

 

 

Mötet

 

 

Jag sitter vid sidan av en stor yta

täckt av is.

Isen bär ärr av skridskoblad.

Runtomkring mig är det mörkt

och på varsin sida av isen lyser två illröda ishockeymål

likt lyktor.

Plötsligt ser jag en gestalt gående mot mig.

Gestalten tar små, täta, steg över isen.

Jag ställer mig upp med ett ryck (och halkar nästan på istäcket)

när jag ser att gestalten till utseende är mig identisk.

Jag måste säga någonting tänker jag,

men finner mig stående tyst

och observerar hans ansikte.

Gestalten har tydligt markerade kindben,

bred näsa

och tjocka, hoptryckta, läppar.

Gestalten stannar framför mig

och står helt stilla.

Fixerar mig med blicken.

Sedan vänder han ryggen mot mig

och går i samma riktning som han

kom.

Jag står kvar och stirrar in i mörkret.

 

 

 

Ett väldigt hav

 

 

Om du öppnar luckan till tvättmaskinen

när den är påslagen,

och det rinner ut vatten från tvättmaskinen

ned på tvättstugans golv,

och vattennivån stiger

och sträcker sig över din midja,

bröstkorg,

dina axlar,

och din näsa.

Då kan du låtsas att du dyker i ett väldigt hav,

och att de mörkgrå dammråttorna,

och kläderna, vilka du med sådan omsorg

sorterat i vitt, svart, mörka och ljusa färger

är exotiska fiskar vilkas fjäll

reflekteras i lysrörens sken.

 

 

 

Borta

 

 

Snön yr runtomkring mig.

Jag sträcker ut båda armarna

och lyfter från marken.

Stiger allt högre upp i luften.

Blundar (för att snöflingorna inte ska hamna i ögonen).

Snöflingorna svider mot kinderna.

De letar sig in i öppningar på min jacka.

Jag stiger allt högre,

tills jag inte längre ser marken.

 

 

 

Demoner

 

 

De har byggt bo i trädkronor.

De har samlat ihop torra, spröda, pinnar

som de har vävt ihop till en plats att gro sina demoner.

Vi hör deras klagan från ovan.

Vi ser hur de observerar oss

med svultna blickar.

 

 

 

Min far var med i kriget

 

 

När jag var liten

och min far kom hem från kriget

satte han sig ned på knä framför mig

och tittade in i mina ögon.

Hans blick var stadig och lugn.

Nu är jag gammal

och hemkommen från ett nytt krig.

Jag ställer mig framför spegeln

och tittar in i mina egna ögon.

Min blick är stadig och lugn.

 

 

 

Ord

 

 

Jag steker ord.

Jag lägger upp dem på en tallrik

och häller en klick gräddfil ovanpå.

Jag sväljer dem med mjölk.

 

Jag tar ut ord ur ett linneskåp.

Jag trär in ett täcke

och kuddar

i dem.

Jag lägger dem ovanpå

en madrass.

 

Jag tvättar ord.

Jag stryker dem

och hänger in dem i en garderob.

 

Jag går till en bank.

Jag sätter mig framför ett skrivbord.

På andra sidan skrivbordet sitter det en bankanställd.

Jag säger att jag vill

sätta in tretusenetthundratvå ord

på ett konto.

 

Den bankanställde brister ut i skratt.

Den bankanställde tar pauser mellan skratten.

Han säger till mig att det förstår jag väl

att det inte går.

 

 

 

Döden

 

 

Tänk om jag dör.

Begravs, förmultnar och återföds.

Som en maskros, kanske.

 

 

 

Kärnan

 

 

Jag suger på en clementinklyfta.

Känner med tungan hur den innehåller en kärna.

Istället för att spotta ut kärnan (som man bör)

sväljer jag den.

Den landar i min magsäck

och rötter sprider sig.

En tjock stjälk letar sig upp genom tjocktarmen

och tunntarmen, för att till sist ta sig upp

genom munnen.

Stjälken sträcker sig ståtligt upp i luften

och på små, spinkiga, grenar växer det nya clementiner.

 

 

 

Svar

 

 

Kölden svider mot kinderna.

Jag tar upp ena handen för att borsta ur snöflingor

som har fastnat i skägget,

men jag förmår inte att röra på fingrarna.

De är stelfrusna.

En bergsvägg uppenbarar sig

en bit bort.

Den sträcker sig mot skyn

och breder ut sig åt båda sidor.

Jag följer bergväggen åt det ena hållet

och finner en öppning.

Grottan ser ut att sträcka sig långt inom berget.

Efter några timmars vandring finner jag en äldre man

sittandes framför en brasa.

Hans kropp är avmagrad och hans ansikte pryds av ett långt skägg.

Jag sätter mig ned mitt emot honom på andra sidan brasan.

Ursäkta, du har möjligen inte några svar? Frågar jag den äldre mannen.

Han släpper brasan med blicken och fixerar den på mig.

Nej svarar han,

sedan stirrar han in i brasan igen.

 

 

 

Det

 

 

Det stirrar på mig

med sina stora, kolsvarta, ögon.

Det öppnar sin käft

och dess tunga faller ut.

Jag kommenderar mina ben att röra på sig

men de svarar inte på mina kommandon.

Det rör sig, med sakta och klumpiga steg, mot mig.

Jag omringas av dets gap.

 

 

Bild: Pavel Nastin