Post Scriptum 2010 - September 27

Jag heter Paul och går under mitt poesinamn Paulus Johannes Allaverdi, jag är en 20 år gammal Örebroare som skrivit poesi i ca 1 år nu. Min stil tillhör prosapoesin som består mest av sorg, hopp och kärlek. Överraskande har det funnits så mycket inom mig under alla år och poesi är ett befriande sätt att kunna uttrycka sig på. Det är en mäktig känsla att få läsare att känna igen sig, då menar jag att de antingen känner igen sig i bilderna jag skapar i form av ord eller att skapar den illusionen helt själva.

 

 

 

Isolerad Bortgång

 

 

Kalla inte det vi har för ensamhet

Det är endast en mild smaksatt sorg

förenad med gråtmilda ordkrig

mellan den första

och tredje parten

 

Det andra steget sker

när en tanklös kontroll successivt tar över

Vår inre röst väljer att upphöra och

ersätts med ett konstant gnissel

Vissa hävdar att det är melodier

 

Vi anser att det är ljudet

av bortgång

 

I nästa skede för mörkrets furste sakta

en dolk genom våra bröst

Vi kan inte längre hindra honom

och bortgång börjar finnas inom synhåll

 

De genuina bilderna eroderas

och ersätts med en väv av

periferiska bilder

 

därmed har sorgen utvecklat sig

till att bli ett hav

mörkt djupt och

alldeles för stort för oss

att inte drunkna i

 

 

 

Mänskligt Fenomen

 

 

Till den oförsonliga spegelns

klandrande stordåd

 

ställer jag mig den evigt obesvarade frågan

är fenomenet fullt existerande?

Eller dväljs hon endast i mitt kosmos

bestående av översinnlig inbillning

 

Som i semantisk skönhet

är varje bokstav en cellbildande intuition

av att du måste finnas

 

För att varje gång mina ögon sluts

uppenbaras en skenklar bild

Synen karakteriserar inga spår av liv

utan erbjuder en mängd injicerad eufori

när hennes skimrande blå ögon skådas

 

det ger mig

liv

 

Bortom solnedgångens alla nyanser

står hon ut

hennes gula klänning skär sig

så starkt i den oranga atmosfären

parant och konstnärlig

precis så

klär du mig

 

 

 

Sömngift

 

 

Vid lövens fall befinner jag mig i en frusen miljö

mina rörelser som används under denna promenad

tillhör inte vad ni kan anse vara

utstrålning eller skönhet

 

mina rörelser tillägnar ett hopp

mitt hjärta ständigt predikar för

Att då med leende lysa utstrålning

och i min tidigare kylda hand hålla i

min skönhet

 

Detta hopp förlitar jag min evigt existerande själ på

Min ljusa livssyn är inte alls naiv

tack vare den kan jag idag lyckas passera

samma taggbuske som justerat mig dagligen

oskadd

 

Tidigare har taggens retfulla toxin

av ren bitterhet förhindrat mig till sömn

däremot kan jag idag uppenbaras av drömmarnas värld

 

Senast fick jag syn på element av hennes hår

något som var så fullt svindlande klart av passion

Vinddraget drev håret till nya adresser

som tydliggjorde en modern form av lyrik

i den mest distinkta och påtagliga prosa

vi människor behärskat

 

 

 

Hjärtats Sorgeakt

 

 

Mitt nervsystem uppfattar en felaktig perception

av tid

 

där jag förtjänar att befinna mig i det stilla

Istället känner jag hur tumören växer i mitt tomrum

där jag endast försöker

andas

 

I tystnad hör jag hur mina hjärtslag

är vansinnigt obalanserade

Av hela mitt hjärta tror jag att himmelen

kan vara inom räckhåll

 

Idag vore min innersta önskan

mitt hjärtas innersta önskan

en tragedi

 

Jag är endast en

men innan jag inleder min bortgång

vill jag lämna

avtryck

 

och i obalans dröja

åtminstone ett tag till

 

En av flera miljarder på denna planet

en av flera miljoner i mitt land

en av flera hundratusentals i min stad

 

Och i ditt liv

behövs bara

en

 

 

 

Avskild i Sömnlöshet

 

 

Jag tvingas till svarslösa nätter

som parerar all ansträngning till sömn

Dåsigheten slukas av de tankar

av att du mycket väl kunde

legat bredvid

 

Nu är jag van

vid de nätter av harmoniska tonföljder

då vi var

under inflytandet att vi hade

gudomlig vittring

 

tillmötes

våra fyra händer

 

Jag lever i hoppet om att inbilla mig

med blinda ögon

att den vänstra sidan av sängen

sjunker sig

av dig

 

och inte raden soffkuddar

jag placerat

 

Denna natt

tittar jag mot min balkong

 

Samma balkong som vi satt vid

med filtar och stearinljus hängandes i flaskor

En klar uppenbarelse som fick mig att

smälta som det ljusaste stearin

till din

friska låga

 

 

 

En Roman

 

 

Ett förhållande kan jämföras med en bok

Det befintliga paret i förhållandet agerar författare

och skriver dess handling

Likt en skribents kamp om en ny utgåva

strider paret mot de begränsade sidorna

 

Det vanligaste misstag en författare gör

är att skriva i fel meningsföljd

precis som att agera i kärlekens

motsatta riktning

 

Därmed lämnas våra ark av kärlek på bokhyllan

En plats som symboliserar människans ångestfyllda

axlar

 

En halvfylld bok existerar ibland er

men den involverar inte dig

Den innersta önskan inom henne är att du skall

avsluta hennes tidigare bok

 

för att sedan se till att den gröna grodan

i er sagobok

möter den hänförande kvinnans läppar

 

När jag förvandlas till din

dras antagelsen att jag befinner mig i en värld

av sömn

 

så jag ber dig

nyp mig

inte

 

 

 

Linjär väntan

 

 

Sandkornen känns lekfull bland mina tår

Rörelser från fötterna drar en tydlig linje

framför mig

Dragningskraften var inte planerad

den talade vart du bör finnas

bakom min linje

 

Jag skulle ta samma chans varje dag

En chans att byta bort alla materiella ting

utan att vara ångerfull

endast för en känsla

 

Det krävs ingen tid till sortering

för att finna denna "känsla"

jag vet redan att det skulle vara något vackert

 

Mitt löfte är att jag aldrig

kommer gå förbi ditt mörker

Jag ska befinna mig i det

och leda dig ur skymningens känslobrist

 

endast för att se ditt leende

som inte kan synas i kolsvart

mörker

 

Men vart befinner du dig på linjen?

 

Jag vill tro att jag vet

för att stänga mitt uppskrämda jag

Kräver endast ett litet antagande

som släcker mitt hat till den melodin

 

med budskapet att

jag aldrig vet

 

Istället väljer jag att ståendes vänta

på denna mållinje

Så tag i min hand hårt

när vi passerar

 

 

 

Patetisk näring

 

 

Lutandes mot den grå gatulyktan

i stadens syrefattiga gator

kvävs varje illustration

av dig

 

Hur uppstår orsaken till att

vår blodsed tappar sin mening

kan det vara troheten i kärleken

som aldrig balanserar

 

Överrumplas

av den sagda känslan att

du kan få mig

när du vill

Besvaras den?

 

Om inte

låt mig så nya frön som

vattnas till det outslagna för att

berika till ett nytt liv

 

Även jag

ska en gång

 

 

 

En längtansfull förfrågan

 

 

Endast i drömmarna var han

idel öra till de viskningar hon förde

vid nattens sista gäspning

andas han in ett moln av

murens omringade frost

 

Hon frälstes ur en dröm

ett leende sammanvävt med små

syndfria fräknar

 

Skulle han få se henne igen

 

Hans hand för henne till

en första park

regnskur

 

Hennes slutna ögonlock

ber han att öppnas

ett värmeljus befinner sig

mellan dem

 

en oskyldig begäran

om att vara hennes

morgon och

natt

 

Handfulla

av varandra

gick de hemåt

en omväg

 

Idag

står han

inför henne

ställer en fråga

 

hon endast

svarar

ja på

 

 

 

Den sista resan

 

 

Min resväska

packas med mitt sista bagage,

vad blir mitt mest värdefulla smycke -

vad lämnas kvar?

 

Iväg till denna omänskliga atmosfär

vi önskar att lämna.

 

Är detta höjdpunkten

vår allra högsta

bergstopp?

 

Vid en utsträckt kö

av vilsna resenärer

ser jag nu allt klart

 

när Kristi rikes värdinna

ropar mitt namn.

 

Min allra sista incheckning -

sista bagage

finns en bild

föreställande mig;

 

alldeles bredvid

finns en person

till.

 

 

 

Jag är din vän

 

 

Låt mig vara din

nyckel,

jag vill vara han

som tar dig ifrån det

mörka rummet.

 

Stig ut,

håll min hand

och låt mig

tina bort smärtan,

intill ditt lavendelljus.

 

Du känner en

plötslig existens.

 

Du minns doften,

minns dagen,

då jag räddade dig

och doften av

lavendel.

 

Jag ser;

hur ditt blod kämpar

för värme likt en låga

mot en vind.

 

Därför skänker jag dig

min tröja,

låt mig frysa i natt

som du så många gånger

gjort

förgäves.

 

 

 

Att förlora sin ägodel

 

 

För att lindra

nattens svårigheter,

fick en promenad

i närmaste park

vara lagom.

 

Vid promenaden

fann jag en bok

vars tonande färger

fångade min uppmärksamhet.

 

Hukandes lyfte jag boken,

den ljuva doften kändes

fulländad.

Med en söt och kursiv

signatur, bländades jag av

ditt namn.

 

Gårdagens natt var lång,

trots nattens svårigheter

tycks din bok göra den

kortare.

 

Att förlora något så vackert

får mig att sörja.

Min vän, du har förlorat

en bok, ett ting,

 

en natt

kortare

idag.

 

 

 

Värme som finns kvar

 

 

Efter dig

lämnades

värme

 

En värme som aldrig kan

jämföras med något

konstruerat;

en mikrovågsugn

 

För om rosor var av sten

min lojalitet av stål

skulle den största bron byggas

för dig

 

Aldrig har jag behövt ställa dig

frågan;

måste vi gräla i en evighet

för att älska i en dag

 

Jag saknar dig