Post Scriptum 2010 - Maj 18

Katarina Norling är bildkonstnär & poet. Hon deltar i PoesiOnStage/Södermalms Poesifestivals internationella kulturutbyte med poeter från Zagreb, i Kroatien 4 - 8 juni.

 

 

ADAM

 

 

Jag har bara mött Adam en gång.

 

 

Det var klockan två på natten

nedanför Stadsbiblioteket

på Sveavägen.

 

Han låg i en barnvagn och hade en filt

med stiliserade älgar på,

och såg ut att vara ungefär två månader

gammal.

 

 

Två män stod med barnvagnen i skenet

från Falafelkungen och hejdade mig när jag

gick förbi.

 

 

"Kan du ta hand om honom?", frågade

den yngre mig och nickade mot vagnen.

 

 

"Han heter Adam", sa han.

 

 

Jag tittade ner i vagnen och mötte

Adams blick.

(Ur "Natten, A-Z", 2006)

 

 

 

SPÖKPARKEN

 

Rutor av jord.

 

 

En gammal vit, smutsig sula.

 

 

Nere i jorden - ett litet kryp som rör sig.

 

 

Det var här Martin brukade sitta.

 

 

På bänken längst ner.

 

 

Ibland i flera timmar; han tittade rakt fram.

 

 

Jag kom dit då, och satte mig där.

 

 

Bredvid Martin.

 

 

I Spökparken.

 

 

 

VIOLEN, FLÄTAN

 

 

När den nye ägaren tog över

fick Violen inte jobba kvar.

 

 

Hon som hade jobbat där längst

av alla.

 

 

Han påstod att hon hade mixtrat

med pengarna i kassan,

men så var det inte, sa hon:

 

 

Han ville helt enkelt bara

bli av med henne.

 

 

TONY OCH DÖRRARNA

 

Tony var en ung kock med rött hår och kamouflagebyxor

som egentligen ville bli pilot i det militära.

"Men jag begick en dumhet en gång och då går det inte",

förklarade han.

 

 

Det var någonting med förstörelse.

 

 

När Tony hade jobbat klart för kvällen brukade han

alltid ringa till ett ställe som heter Dörrarna.

 

 

"Jag är på väg nu!" ringde han och berättade.

 

 

 

EN PRÄST I NATTEN

 

 

"Välkommen till den 161:a 'En präst i natten!'",

inleder prästen Lars Collmar i sin fåtölj framme

i Adolf Fredriks kyrka på lördagsnatten.

 

 

"Jag vill fortsätta där jag slutade förra gången",

säger en man som visar sig heta Håkan.

 

 

"Det handlar om upphovsrätt ...

 

 

En författare har upphovsrätt och en musiker

har det också. Men Skaparen - hur är det med

honom?

 

 

Vilken rätt har han?

 

Vart ska Han vända sig?", frågar Håkan.

 

"En tonsättare kan vända sig till Stim

- Sveriges tonsättares internationella musikbyrå",

säger prästen, "men när det gäller Gud är det

liksom på ett annat plan."

 

 

En punkare frågar vad den helige Ande är.

 

 

Prästen säger att det är det mest mystiska

i treenigheten.

(Ur "Natten, A-Z", 2006)

 

 

 

VITT

 

 

För länge sedan var han ofta alldeles vit

i ansiktet.

 

 

Det försvann sedan, och istället var det hans hår som var

vitt och kostymen som var ljus.

 

 

Under ett par år var han glad; spirituell, bjöd gärna på

pommes frites med aioli.

 

 

Nu är han mest sorgsen och säger inte så mycket.

 

 

 

TIGGERSKAN

 

 

"Nu är hon vid McDonald's och tigger igen",

hör jag dem säga på polisradion borta vid fotografens plats.

 

 

"Hon är klädd i grönt och ser liksom ut som ett troll",

säger den ene polisen till den andre.

 

 

Jag inser att jag vet vem de talar om: jag brukar möta henne

när jag närmar mig min busshållplats.

 

 

Hon för tankarna till någon från medeltiden, någon som

kanske bor i skogen.

(Ur "Natten, A-Z", 2006)

 

 

 

ZORAN

 

 

Jag såg Zoran i Drottninggatsbacken,

kort innan han skulle resa.

 

 

Han visade mig ett av sina

rekommendationsbrev.

 

 

Det är klart att jag tänker på honom

nu tjugofem år senare när jag kommer

ut från jobbet just där.

(Ur "Natten, A-Z", 2006)

 

 

 

SYSKON

 

 

Jag har aldrig bildat familj.

All tid har gått åt till att försöka

hitta dem som försvann.

Mina biologiska syskon,

till exempel.

Den äldsta systern heter

Agneta.

Den äldsta brodern heter

Klas.

Sedan kommer Kjell.

Det finns en syster som heter

Lena.

Och en som heter Ann-Catrin.

 

 

 

PÄR JONAS

 

 

Pär Jonas föddes i Lappland,

som sjätte barnet i en familj i kris.

 

Mamman var deprimerad och kunde inte

knyta an till barnet.

 

Pappan jobbade i gruvan men hade

stuckit.

 

Pär Jonas adopterades bort,

till ett par nere i Stockholm.

 

Där skulle han ha varit min storebror;

så var tanken.

 

Men en tid innan jag blev adopterad

dog han på ett sjukhus.

 

Jag hann aldrig träffa Pär Jonas,

men jag har sett ett foto.